Man fÃ¥r vara väldigt tacksam för en sÃ¥dan vacker huvudstad när man inte har möjlighet att fara världen kring…

Är det nån mer än jag som är förtjust i Sergels torg? Gillar verkligen glaskolossen. Här sedd bakom Peter Lindes fantastiska lilla skulptur.

Att det är Strindbergs år går inte att undvika-åtminstone inte i Stockholm. Här är sista bilden på författaren,tagen i sen yrsnö, i april 1912. En gigant på väg ur tiden men för evigt levande i sina ord.

Fotografiska Museét har, just nu, en imponerande utställning Strindbergsporträtt. Jag älskar Fotografiska! (Hatar Moderna…)  Fantastiska lokaler, spännande ljussättningar, intressanta och uppdaterade utställningar samt mysig restaurang högst upp med utsikt över hela stan.

Just nu finns oxå Helena Blomqvists bilder på Fotografiska. Suggestiva kombinationer, iscensatta framför kamera och manipulerade i photo-shop. En mycket fascinerande värld som det är värt att stifta bekanstskap med.

En annan mysig fikaplats är Bagdad Café som huserar ovanpÃ¥ Medelhavsmuseét med utsikt över slottet. Fantastiskt god mat. Meze, baklavas och turkish delight för oss gottegrisar…Samme krögare har Halv Grek Plus Turk pÃ¥ Östermalm-även det ett kanonställe.

I själva Medelhavsmuseét  finns nu en utställning som heter “Etruskerna i 3D”. Man har försökt hotta upp utställningsformen med video, 3 D och audioband. Och man har lyckats! Lite mer etruskifierad kommer man ut därifrÃ¥n och funderar t.ex. över hur deras lek “Kottaboss” kunde ha sett ut där de lÃ¥g till bords och försökte meddels vin skvätta omkull ett bronsfat som balanserade pÃ¥ en metallpinne… De var ena hejare pÃ¥ guld oxÃ¥.

Helgens överraskning var Hotell Continetals konstsamling! (Som inte ens receptionen visste fanns.) Längst upp, bakom lite städgrejer och annat bråte, finns en unik samling originalkonst av Niki de Saint Phalle från 70talet. Det var Niki som skapade de bulliga jättekvinnorna som fortfarande finns utanför Moderna Museét. Det här kändes som att hitta en pärla i en mussla.

Till sist blev det en Bellini i Cadierbaren på Grand Hotell. Där kan man titta på kändisar, lantisar och känna vinddraget av svunnen lyx. Ett måste!

Skål på er och oss!

That´s how SUE sees it…

Den multibegåvade konstnären Stina Opitz ställer just nu ut på VANDALORUM, center för konst och design, i Värnamo.

Stina är en konstnär med både hjärta och hjärna. Hennes verk är roliga, intelligenta och väldigt njutbara. Politiska på ett personligt, icke pamflettaktigt vis.

På ett vänligt, men oumkullrunkligt sätt, står hon alltid på de svagares sida-som en vattendelare mitt i strömmen.

Vad verken handlar om får du väl lista ut själv. Eller ta dig till VANDALORUM och uppleva.Stina äger!

För övrigt växer VANDALORUM-mitt i motorvägskorsningen i Värnamo- i tyngd och pondus för varje månad som går! OCH de har ett fantastiskt café! Åk dit.

SUE vet vad hon talar om…

Hotell Blommenhof i Nyköping ligger så jädra behändigt till på vägen till Stockholm med Skavsta strax bredvid. Lungt och rofullt, god mat, trevlig personal och riktigt skön miljö.

Varför betala dubbelt i Stockholm? Här var´e lyx till bättre pris.

Samt Sörmlands bäste cocktail-skakare. Andreas har gjort det igen!

Njut av Havanna Hot Night och Summer breeze…

SUE gör det gärna.

Jag pratar om restaurang Sandskogen, förstås. Vendels nya skapelse där han förvandlat en murrig strandvilla med daterat käk till ett contemporary place med fräscha wibbar och urgod mat!

Här var det brässerad högrev till lunch, med grillad paprika och kumminsÃ¥s.Mmmm…SÃ… gott. Längtar bara tills man samlat pÃ¥ sig lite i kassan för att även kunna njuta av ett kvällsbesök.

www.sandskogen.vendelrestauranger.se

SUE liked it!

…hamnade vi pÃ¥ Casino Cosmopol, otroligt men sant! Svenska casino (som om jag kände till nÃ¥got annat..) har nÃ¥got polisiärt över sig. Det är mycket man inte fÃ¥r, annat man mÃ¥ste och en lite lite nervös känsla innfinner sig. Jag har dock bara varit här en gÃ¥ng tidigare i mitt liv men däremot har jag varit pÃ¥ Jugend Tanz café i östBerlin pÃ¥ tiden det begav sig. Och känslan är densamma. Mycket regler och bestämmelser, ljus som tänds omotiverat pÃ¥ olika ställen av lokalen, personal med all rätt att ryta till emmellanÃ¥t. Man fÃ¥r  finna sig i att kunde inte alltid har rätt…

(Tremeters man med dammvippa pÃ¥ väg genom restaurangen…)

Å andra sidan känns det på nåt sätt tryggt att staten äger dessa syndens nästen, mammons tempel och man får stå ut med att personalen blir lite som ens föräldrar på ett lätt uppfostrande vis.

(..och där försvann han, Såg honom inte mer den kvällen. Det kanske VAR en städare?)

Men  MATEN var oväntat god! Snudd på fantastisk. Uppskattade verkligen alla berusade firmafester, överglada möhippor detta? Fisksoppa med ramslöksbuljong och de där supergoda LÅNGA musslorna som jag inte vet vad heter (men har plockat dem själv på strand i Rimini i soluppgång.)

Samt supermör griskind med linser och rostade pinjenötter bl.a. SÅ gott!!

Och sÃ¥ till kvällen clou: 20 kronors rouletten! In stegade jag med 500 spänn pÃ¥ fickan och ut med 1800! Ett plus pÃ¥ 1300 alltsÃ¥. Greit! Men dÃ¥ ska man veta att slot machines ÄTER pengar och Black Jack fattar jag mig inte pÃ¥…sÃ¥ ett stillsamt satsande pÃ¥ 20 kronors rouletten, i lugn och ro cashade in smÃ¥summa efter smÃ¥summa-gav 1300 plus i sluttampen.

Toppen! Värt en cava med guldflagor (?) Casino är greit.

Mycket handlar om casting. Varför sätter man tvÃ¥ helt osensuella människor i huvudrollerna pÃ¥ ett av opera-repertoarens mest heta stycken? Jag förstÃ¥r att rösterna är viktiga. Att lille tjocke Jussi spelade förste älskare köpte man nog med hull och hÃ¥r för den RÖSTEN. Men om inte rösterna är exceptionella-dÃ¥ förstÃ¥r jag inte… Krister S:t Hill gjorde ett par framträdanden som Toreadoren och sjöng skjortan av dem allihop. Sexigast var den store officeren när han tog Carmen i nacken och tryckte ner henne pÃ¥ scenen i höjd med orkestern.DÃ¥ glimrade det till lite.

Men scenografin var suverän! Kostymerna en osannolik och helt rätt blandning av motstÃ¥ndsmäns outfit,sound of music koftor och s&m latex.Orkestern var superb!De drev föreställningen framÃ¥t pÃ¥ ett helt annat sätt än huvudrollsinnehavarna förmÃ¥dde.Bäst (förutom de gamla goda hit:sen) var de tre pole-dancers, sanslöst snygga samt miniskÃ¥disen-kommentatorn pÃ¥ scen- representerande LP (Little people,jag kan inga namn för efter att man köpt den svindyra biljetten hade man inte rÃ¥d med en katalog för femti spänn oxÃ¥) Han blev den stora behÃ¥llningen med ett minspel man sent glömmer. Utan honom hade hela föreställningen blivit lite tristare, lite grÃ¥are…

SUE sees it!

Fjortonde april,en härlig flanera -på -stan -äta -glass- i -solen dag! Och jag gick på konstrunda.

Moderna Museet Malmö. Det bästa med den är den fräcka utsidan där orange plåt kombineras med sekelskifte arkitektur. Vendel har intagit cafeet och det är bra. (Men stolarna skrapar fortfarande för mycket.)

Fotoutställningen var intressant. Sherman, Mapplethorpe och Warhol är alltid intressanta. Men-oj,Den lilla filmen om hästen som stod bredvid en väg,uppskrämd och katatonisk bredvid ett räcke där långtradare dundrade förbi. Så rörande och osannolik att den förmodligen är precis perfekt bild av tidens utsatthet.(Hur gick det för hästen?)

På Skåne Konstförenings unga scen på Bragegatan 15 var det väl lite si och så med kvalite´n men oxå dagens stora upplevelse! Caroline Mårtenssons undersökning av växtvärlden.I tre små rum redovisar hon en annorlunda och suggestiv inspektion av växande. Allt ifrån det glättade fotot från växthuset till den illaluktande högen med multnande jord.

Vi får se ett kartspel med inringade platser. Från var växten köptes, till var grossisten fanns- till producentens läge i världen.

Växterna-som i detta fallet är snabbproducerade “billiga” prydnadsväxter-är omsorgsfullt pressade som man gjorde förr i herbarie stil.

Och i det sista rummet är de alla kastade pÃ¥ sophögen, cykeln gÃ¥r snabbt… Som en stor gravkulle fyller den rummet med frän förmultning.Det här ger en känsla av nÃ¥gonting helt annat, nÃ¥gonting viktigt som man mÃ¥ste hÃ¥lla fast och begrunda. Precis sÃ¥ som det ska vara med riktig och betydelsefull konst.

THAT´S HOW SUE SEES IT!

I Ã¥r orkade vi bara flytta oss i en cirkelrörelse runt hemmet. Och tur var väl det för här fanns de bästa…

Vi gick ut hårt på en gång med Karin Wards påskhare-kommando i Borrby. En veritabel vitaminkick!

Damerna gick lös på plastleksaker beväpnade med limpistol och tyllkragar. En fröjd att skåda!

Panikrundan i full blom och hur kul som helst!

I Borrby finns numera oxå KULTURGJUTERIET, en alldeles underbar plats för kreativitet och kontemplation (samt lite tango)- 70tals aktig på ett bra sätt. Nyfiket och vänligt undersökande av det mänskliga beteendet.

Det är Isak Lindberg, som förutom att vara kulturgjutare även är jonglör och performance-artist, som står bakom konceptet.

I Löderup finns Karel Becvar.

I sin damm har han ett par helt underbara tranfåglar av plasttuber och metall som rör sig i vinden lätt och graciöst som om de vore ren poesi. Jag förstår verkligen inte hur han lyckats med det?

Ute bland åkrarna ner mot kustvägen ligger fotograf Annika Thörn Legzdins nya vistelseort och ateljé. Härligt ödsliga bilder med all estetisk kvalité man kan önska sig.

Den här var en favorit! (Nevada öknen,tror jag det var.)

Vid BackÃ¥kra vandrarhem hittade vi Bjelovuks…

..och Annika Rehns underfundiga skulpturer.

PÃ¥ kustvägen hÃ¥ller akvarellist Göran Lundborg till och de här lyktorna en vintereftermiddag var sÃ¥ suggestivt gjorda att man rös lite i ryggmärgen. (PÃ¥ ett bra sätt…) Men vad SKÖNT att det gÃ¥r mot sommar!

I Hammar finns Gunilla Zackari som verkligen kan det där med Ikonmåleri! Förutom att de är väldigt skickligt gjorda uttrycker de en sådan innerlighet att man blir lite tagen. Skulle gärna vilja ha åtminstone en!

Lucia,t ex. Titta så fin!

Sen korsade vi vårt eget spår för att fara till Hampus Lejon i Borrby tuvor.Och det var det värt!

Vilken fantastisk mÃ¥lare! Jag visste han var bra-men inte att han var SÃ… bra. Brusewitz-släng dig i väggen.Här har vi en man som kan ge pippiar själ och uttryck…

På vägen hem fikade vi hos Göran och Mia Hägg och det blev till en lustig slutkläm på konstrundan. De äger nämligen gamla målningar av Edvin Hansson. Edvin var en av tre syskon som bodde innan oss i huset vi har.En, inte helt traditionell, bondgubbe med ambitioner. Han rycktes med av konstyran han nere vid havet-nära Beskow och Soneson m fl. Ren och skär naivism med mycket känsla.

Här ligger vårt hus-eller deras, på den tiden- i bakgrunden bakom den överdimensionerade bron och vattendraget som numera mest är igenväxt.

Och här är konstnären själv till vänster och hans något excentriske bror Nils till höger ( som självutnämnd skötte bevakningen av stranden sommartid) framför delar av den NON SMOKING skylt som de bärgat från nåt skeppsvrak och prytt åla stugan med. Time fly away so quickly. Och detta var årets konstrunda med SUE!

Det är tur att man kan roa sig pÃ¥ nära hÃ¥ll, med mina fötter… Thailand är inte att tänka pÃ¥ men som väl är sÃ¥ älskar vi Göteborg.

Novotel förstås och Tre Indier-självklart!

Och god shopping runt Kungsportsplatsen.

Nytt för denna gÃ¥ng är Sankt Jörgen Park Resort, med bra spa och fantastisk mat…

…samt Ostindiefararen, som vi aldrig hann ombord pÃ¥ när den lÃ¥g i Ystad för det var för lÃ¥nga köer. I Göteborg bor den vid Pir 4 pÃ¥ Eriksbergsvarvet och är redo att bordas vissa helger för allmänheten. Se: www.soic.se

Ett fantastiskt stycke historia som bara blir bättre och bättre ju mer den berättas.

Visste ni t.ex att “te-kaka” är just en rund torkad kaka av te med hÃ¥l i mitten för upphängning? I övrigt se SMALLbig nr 5 och min intervju med B-G Nilsson, superkargör pÃ¥ skeppet.

I Röde Stens Konsthall under Älvsborgsbron har man numera en utmärkt servering med libanesisk meze.

Och så upptäckte vi ett förtjusande cafe´vid Grönsakstorget som hette Le pain francais, med RIKTIGA macroner! Det är inte ofta-det blir mest marangliknande saker som produceras men här var de på riktigt och alldeles underbara.

Sue älskar Göteborg…

…and so does her kids!

är alltid spännande-Ã¥tminstone en kort stund…den här gÃ¥ngen upptäckte jag Fotografiska i Stora Tullhuset vid StadsgÃ¥rdshamnen. Wow! De visade Corbijn (har sett det förut) och en norska som jag förträngde namnet pÃ¥ (samma gamla användande av missbrukare som brukligt är i vissa fotografiska kretsar) samt den stora behÃ¥llningen: AITOR ORTIZ. Vilka bilder! Utfrätta konstruktioner pÃ¥ aluminiumplÃ¥t. Visionärt.Magiskt!

Och så är det ju VÅRSALONG på Liljevalchs! Där vår egen Pelle blev uttagen i hård konkurrens som den ena av endast TVÅ konstnärer från Östergötland! Inte dåligt.

Vårsalongen på Liljevalchs är som schlagerfestivalen: man älskar eller hatar den. Ingen lämnas oberörd. Jag tyckte det var en ovanligt bra vårsalong med spännande verk som vågade TA I. Meningslösa videor och allt som har med kött och kroppsvätskor verkade vara ute. Thank God! Till min förvåning fanns det broderi, pålimmade pärlor och färg direkt från tuben. Befriande. Här är några andra favoriter:

PÃ¥ vägen hem träffade jag Morgan och Ola-Conny frÃ¥n dokusÃ¥pan Ullared. Vi slog ihjäl en timme tillsammans pÃ¥ centralen och de berättade att de just gjort “pÃ¥or” till ett reseprogram som ska sändas pÃ¥ femman i höst. De hade varit i Tokyo och pÃ¥ andra bÃ¥de exotiska och natursköna ställen och skulle i Ã¥tta program rapportera sina intryck därifrÃ¥n. (Mer fick de inte berätta.) Jag mÃ¥ste säga att detta är en serie som jag verkligen ser fram emot. Ullaredspojkarna är favoriter! (För övrigt var de just sÃ¥ där snälla och omtänksamma som de framstÃ¥r i rutan.)

THATS HOWSUE SEES IT-ALWAYS!